promnight
Nu ska jag ta min trunk och ett flak cider och lämna Ugglarp för de närmsta månaderna.
Ikväll är det bal för student 09, och det är helt sjukt att det är vi.
Men nu kör vi.
Jag har världens bästa kavaljer så jag kommer ha roligast av alla.
Det har jag väl ändå förtjänat
.
inte världens bästa torsdag.
Och idag var inget undantag.
Det brast någon gång vid ett-tiden och nu är ögonen så svullna att balen lockar ytterst lite.
Inte för att det är fel att vara lite sentimental och ledsen en vecka innan studenten. Men jag har en tendens att måla hela världen grå när jag är nere. Hoppas bara att jag lyckas få till någon färgklick innan ingången imorgon.
Imorgon flyttar jag hemifrån.
Imorgon går jag på studentbal.
Imorgon kommer Karin hem.
Är det så konsigt att känslorna lever hela havet stormar?
höga toppar och djupa dalar vare va?
det stod rätt still i hjärnverksamheten ett tag, sen tittade jag in på duckaochspring och det gick upp för mig att min största merit, som inte alls är så häftig men ändå kommer få en och annan 06spc:are att nicka lite förstummat, är att min gamla flamma lirar gura till den lilla målbrotts-hesa parveln från idol.
Inte ett till ont ord om Johan Palm.
Förutom det gjorde jag och Sara en roadtrip till Malmö för att, bokstavligt talat, sätta lite färg på tillvaron. Solen sken och löningen var purfärsk, vad kunde gå fel?Och nu har jag för sista gången(iallafall på ett tag) matat hjärnan med italiensk grammatik, vilket innebär att mitt plugg är slut. Och imorgon ska jag köpa skorna som ska få mig att flyga som en fågel de kommande veckorna. På fredag flyttar jag hemifrån, och går på bal, på lördag kommer Karin hem och på söndag börjar the days of my life.
och här sitter jag och klagar på kvällsolen i ögonen. Då kan man konstatera att ibland är livet alldeles, alldeles underbart.
snart ryker håret igen och det ska bli underbart
.
skrivkramp.
Kul efterfest igår.
Därimellan vemod.
Detta är min stora pluggdag. Efter några glas oboy och ett antal smörgåsar borde jag vara fit for fight att skriva ett tal om studenten.
Men nej.
we're in the middle of tomorrow
Jag skulle skriva mitt framtidsyrke.
Ni som känner mig förstår säkert att det var helt blankt innanför pannbenet, och för er som inte känner mig kan jag meddela att jag inte har en aning. Min framtidsplan ändras ungefär lika ofta som vädret.
Trots det stod det rätt som det var Journalist på mitt papper.
Mest för att jag tyckte det var aningen nonchalant att göra ett stort frågetecken.
Måste man verkligen veta det när man är 18?
Hur som helst är det helg nu, på en onsdag. 2 veckor innan studenten. Det är som upplagt för fest, men istället för det blir det sodastream, kanske lite glass, en hyrfilm och trevligt sällskap.
Och innan helgen är över ska jag ha hunnit jobba, plugga italienska, skriva ett tal, skicka jobbansökan och få Bratts dansgolv att gunga.
så, ja.
bekymmersfria trötta söndag
eftersom min kreativitet är låg idag är det inte det optimala tillfället att skriva ett tal på heller.
kort sagt borde jag inte sitta på balkongen med datorn i knät och försöka skriva ett ett tal.
jag borde antingen duscha eller stoppa ipoden i öronen och gå.
eller lägga mig i tv-soffan och slumra lite till femmans godsaker.
det är ju trots allt söndag, och det faktum att jag har religionsprov på onsdag och glömt varenda anteckning i skåpet, det stör inte alls.
oj vart tog maj vägen?
Italienarna kom, och italienarna åkte hem.
och jag är nu helt övertygad om att jag aldrig ska göra ett sådant utbyte igen.
Inte för att jag har möjlighet till det, men om jag skulle få chansen så skulle det bli ett nej.
Så hemskt tyckte jag detta året var. Jag försöker låta bli att jämföra med förra året. Men det är svårt att inte längta efter världens bästa italienare Andrea när man sitter och försöker föra en konversation med en Ursula och en gnällspik.
I vilket fall dumpade jag dem i måndags morse för att själv styra kosan mot stockholm och SM-final. En busslast fotbollstjejer från Falkenberg invaderade Zinkensdamms vandrarhem, och lika snabbt som vi kom dit åkte vi hem igen kändes det som. Vi åt molto buono pasta på söder, förstörde en friidrottsträning på Zinkensdamms IP, betalade för en dator vi skulle ladda ipoden med och upptäckte för sent att det inte fanns något USB-uttag. Vi sjöng och dansade i bussen till Tingeling. Ärligt talat vet jag inte hur många gånger vi hörde den låten på denna resan.
Och även om själva grejen med resan var att spela SM-final på stadion så var det inte så pjåkigt att bara lattja lite på gräset eller sitta i det där båset och skrika. Men det är utan tvekan surt som fan att ha ett halvtrasigt knä när ens lag spelar SM-final. Men även om jag gärna intalar mig det så vet jag fruktansvärt bra att även om mitt knä varit helt så hade jag inte spelat 1 minut av den matchen ändå, för det var Falkenbergs bästa tjejer som slet i 90 minuter och guldet borde fan gått till oss.
Inte bara för spelet, utan också för att det var tack vare oss som några platser på läktaren fylldes ut. Supporterbussens ankomst missade ingen.
vi som hoppades att denna dagen inte skulle komma
mitt hus är städat från topp till tå och deras lya är så fräsch att jag nästan är lite avundsjuk.
ja, ni fattar. Italienarna är på väg.
Jag var väl knappast positiv till deras ankomst förra året och ännu mindre nu.
men jag försöker ändå see the bright side. Eller försökte, tills jag kollade väderprognosen för de närmaste tio dagarna.
Regn och moln. Grattis.
Men jag har i och för sig två stycken brudar, som kan roa sig på egen hand. Vilket är grejt, för jag har inte tänkt att banga studdefest på grund av dem. Jag slänger väl till dem lite mat, en dator och en film så klarar väl de sig medans jag dansar loss på bratt.
8 timmar kvar.
sova bör man
Helt seriöst.
Jag har alldeles för mycket i skolan, för att ens veta vart jag ska börja.
Det är fotboll 24-7, och det åt helvete för mycket.
och till på köpet kommer italienarna på lördag och jag är långt ifrån förberedd.
Samtidigt som jag har ångest alabama för den 5 juni, för allt jag inte hunnit med på 3 år som man borde hunnit med på sin gymnasietid, och allt det där som jag ville att den sista månaden skulle innehålla som jag inte kommer hinna få in i mitt schema denna sista månaden som inleds nästa vecka.
Men trots det så ska det bli så förbannat underbart.
Nu ska jag sova, bara för att slippa tänka på allt jag borde göra.
långsiktigt, som sagt
Mitt mål är att fylla en vägg foton. I ramar alltså, ingen fototapet. Någon måtta får det vara.
Det är iallafall ett projekt som legat på is i sisådär ett halvår eftersom jag inte fått tummen ur och köpt fler ramar. Tills idag, när det stora gula lowcash huset i inlandet fick sig ett besök.
Men eftersom det som sagt är ett långsiktigt projekt funkar det inte att köpa massa massa ramar på en gång, utan det brukar bli ett par stycken i taget. Idag hade vi dock spenderbyxorna på så det blev hela fyra stycken. 20 kronor fattigare sitter jag nu här med det stooora tjocka, faktiskt ganska fula fotoalbumet med de där gamla posekorten från 2004, de suddiga mörka korten från Sunny Beach eller några miljarder lagfoton. Kort sagt har jag bara ganska tråkiga kort kvar att välja mellan, alla de där fina, roliga, lite mer up-to-date korten ligger på datan, och jag kan ju inte gärna spika upp datorn på väggen.
Men för tredje gången gillt, det är ett långsiktigt projekt så innan jag behöver leta bilder igen kanske någon hunnit skänka mig en miljon så jag kunnat framkalla alla de där fantastiska korten.
Det går bra nu.
utan att låta alltför djup och seriös
den 8 juni tog min säsong 2008 slut, om man bortser från 18 minuter i augusti som inte borde spelats (another story)..
I vilket fall sa jag då att jag är tillbaka när gräset är grönt.
Igår låg vi ett gäng skröinge-damer på sveriges finaste fotbollsplan, Slöinge IP. Gräset var grönt och Ida var där, och det var flera år sen det var så roligt att spela fotboll. Och då ska vi ta med i beräkningarna att vi förlorade med 3-1.
Denna lördagen har än så länge varit helt fantastisk. Det var ett tag sen man vaknade utsövd 8.30, kunde lägga sig på balkongen med datorn i knät och förena nytta med nöje. Sola och plugga = livet som student.
Det där engelska arbetet jag gnällt om alldeles för länge fick sig äntligen en omgång. Men jag raderade dem två sidorna jag redan skrivit om High School Life och började om med ett helt annat ämne, ambitionen var på topp.
8 timmar senare är jag några rader från ett färdigt arbete, och man skulle kanske kunna tro att jag fortsätter tills jag är klar, men icke. Lite som att stanna på upploppet, men är det lördag så är det lördag. och är det strålande sol och personalfest med laxarna på bratt så är det, och vi kan inte göra något åt det. Inte för att vi vill det heller.
Snart väntar Stig på sällskap som kan knäppa några kalla med henne, och man ställer väl upp.
Vi ses i dimman.
och det är väl ändå ingen som gillar måndagar?
Och det ska man aldrig göra, eller jo självklart. Men inte när man redan har ångest för de närmaste månaderna.
Eller ångest kanske är fel ord, lite orolig att det kommer gå för fort bara och att jag kommer vakna någon vecka efter studenten och förbanna mig själv för allt jag missat.
Och till på köpet så frågar min kära klasskompis, som jag kommer sakna mer än jag tror, om jag kommer gråta på studenten. Jag hade inte tänkt det, men just idag känns det som att det kommer bli floder.
Just idag känns det som att jag hade behövt gråta floder, helst nu med en gång Jag orkar bara inte med livet mellan helgerna, men jag vet så väl att bara denna veckan tar slut så blir allt mycket bättre.
Iallafall skulle jag ju utnyttjat veckans enda lediga eftermiddag och plugga, men istället hittade jag ett paket från IKEA som behövdes byggas ihop, sen behövde mina pinnar lite ompyssling..och ja, sen var klockan jättemycket som vanligt.
Men eftersom jag lever efter mitt egna schema denna veckan så satte jag mig och gjorde färdigt filmen istället för att sova. Så vi har nu något att visa upp på torsdag, och jag har sovmorgon imorgon. Så länge jag vill. Visst ser vi ljuset i tunneln?
Och min dator håller på att brinna upp, så därför kanske vi ska sätta punkt där.
och om någon vill byta...tja, en 28 tums tjocktv mot ett argumenterande arbete MVGklass till Engelska C så ska väl inte jag vara den som är den.
welcome vår
Det skulle ju bara bli grillning med magaluf.
Det blev thaimat och förfest med 5 tjejer. Och det blev utgång med 2 av dem.
Och det hade varit ett fint slut på en sådan impulsgrej om jag hade haft riktigt, riktigt jättekul på Bratt. Men nej.
För nykter, men samtidigt för onykter. Fattar ni? Jag hittade liksom inte det där goa lagom tillståndet, så Bratt fick 1,5 timme och nog blev det bättre. Men inte tillräckligt.
Så jag åkte hem, sov och tänkte att jag skulle upp tidigt imorse för att träna och plugga. Men halv tolv väcktes jag av ett telefonsamtal och jag suckade djupt för att jag ännu en gång sumpat en flitig söndag.
De senaste timmarna har jag dock suttit med datorn i knät och skrivit ett par meningar i mitt härliga engelskarbete.Alltid något.
Nu blir det ombytning, peggens, solsken och trevligt sällskap. Nästan som på bilden.
Oops I did it again
Ni som känner mig, eller åtminstone läser min blogg, vet att jag inte är mycket för högtider.
Jag tycker för det mesta att dem där dagarna är överskattade och det blir ett obligatoriskt tvång på att vara skitfull och ha roligast av alla.
Det blir sällan så, så därför bryr jag mig inte så mycket längre.
Och utan att bry mig så fick jag en mysigt trevlig påskafton 2009, med samma tjejer som de senaste åren. Dem som brukar liva upp mina kvällar. Fast vi var hälften så många, och det blev kanske hälften så vilt. Men det gjorde ingenting, desto mer laddade var vi till the D day. Påskdagen och Bratt, och det var grejer det.
Fruktansvärt roligt.
Fram tills att min mobil och plånbok var försvunnen. Men är det någon som vet hur man handskas med en sådan motgång så är det jag. Andra mobilen och 5 plånboken, på 2 år. Ibland tror jag att det vilar en förbannelse över mig.
Som grädde på moset på denna fantastiska vecka fick jag åka hem från jobbet igår för att spy. Inga detaljer, mådde bara skit. Nu börjar det dock ordna upp sig, och jag väntar på svar från försäkringsbolaget ifall de kanske har lust att betala ny mobil och körkort och så..
och eftersom ingen vill umgås med en äcklig, svettig, illaluktande tjej får jag mysa med mina älsklingar ikväll, Bagaberta, Glenn, Sven-Arne och Tjorven. Våra vandrande pinnar alltså.
skoltrött alabama
Jag skulle tagit bussen 07.06 imorse, jag skulle gått upp 06.00.
Tror ni på riktigt att jag gick upp då?
Nej precis, istället sov jag till 07.20, låg och drog mig till 07.40, gick upp, bytte om och körde till skolan.
För en timmes debatt, något jag aldrig tyckt om, på en lektion som jag aldrig kommer tycka om, filosofi. Men det gick ganska smärtfritt. med betoning på ganska.
I vilket fall började mitt påsklov 9.05, och eftersom jag har en tendens att skjuta saker framåt blev det inte hem och plugga, utan en sväng till gymmet. Så några svettpärlor lockade jag nog fram innan jag la mig i UV-ljuset och sov.
Och svenska uppgiften jag skjutit på i två veckor skulle enligt mina beräkningar ta fem minuter, efter 2 timmar har jag åstadkommit den sämsta artikelanalysen någonsin.
Glad jävla påsk ikväll är det fest.
the great lördag
Hade vi fått samma väder och samma stämning så hade jag inte tvekat för att dra ihop en bygdegårdsfest snart igen.
och får jag säga det själv var detta en av de roligaste bygdegårdsfesterna. Det är nåt med solsken och bygdegårdar, det brukar resultera i en lyckad kväll.
Men take the good with the bad. Det är måndag eftermiddag/kväll och jag är fortfarande riktigt sliten.
och tack vare att gästerna åt alldeles för lite tårta i lördags så har jag precis tryckt i mig på tok för mycket. Det sitter i halsen nu, om ni undrar.
så när jag slutat må illa, slutat gäspa och slitit mig ifrån tv:n så ska jag träna.
först ska jag skratta lite åt bilder och filmer från lördagen!
Ikväll is the kväll
Men är det 76års-kalas på gång så gör det inget att solen sticker i mina ögon 7.30 en lördagmorgon.
Så efter frulle och lite softning är nu allt utpackat i min bil.
Lite överdrivet sagt skulle jag kunna påstå att jag skulle kunna ha festen i min bil, för praktiskt taget allt som kommer finnas i bygdegården ikväll finns just nu i min lilla golf.
Mat, sallad, lekar, sprit, musikanläggning. You name it.
I guess Partybuss'n fått en konkurrent.
dan före dan
Jag slutade skolan ett idag.
Sen dess har det varit fest, fest, fest , fest.
Ja, alltså jag har inte festat sen klockan ett. Jag har planerat och fixat inför morgondagens brakfest.
Fredagar brukar jag ha ett behov av att vara ensam i nån timme, jag har inte fått den timmen idag och därför sitter jag och njuter till 100% just nu. De andra har precis åkt hem, och om man ska döma av stämningen i detta rummet innan de åkte så behövde nog vi allihop hem och ladda batterierna om vi ska orka med morgondagen.
Men det är bara just nu det känns rätt segt, imorgon vid denna tiden kommer ni se lyckan herself i form av Ida Johansson.
Jag har funderat på en sak. Vi kan ju omöjligt bjuda hela världen på vår fest. Så därför tänkte vi att vi skulle bjuda de allra närmaste från idag, och de allra goaste från då. Sen har det visserligen slunkit in ett och annat wildcard, men det är en annan historia. Men jag har lite svårt för de människorna som inte accepterar att de inte är bjudna, som känner nåt slags behov av att punkta upp varenda anledning till varför de skulle vara bjudna. Jag skulle gärna vilja se dem listorna, för jag är ganska övertygad om att det fattas en ganska relevant punkt, "Jag har pratat med någon av dessa tjejerna".
Och, okej då, man kanske kan gå och gnälla lite till kompisarna om att man inte är bjuden. Men att sjunka så långt och faktiskt bjuda in sig själv, nånstans där går gränsen. Det är lite som att utnyttja mentalt svaga tjejer, som jag, som inte kan säga nej.
Nej så här i efterhand hade jag istället hellre bjudit de där som inte har sagt ett ord om att de inte är bjudna, utan bara nickat och sagt "jaha, men hoppas ni får kul då". Jag känner faktiskt för att ringa de allihop nu och säga att de självklart ska komma, bara för att de inte är så jäkla hånga. Men då skulle ju hela grejen förstöras.
Så istället går jag och lägger mig, det kommer bli en lång dag imorgon, och en ännu längre natt.
mars kunde inte slutat bättre
idag har jag hämtat min studentmössa, lämnat in projektarbetet och gått till SM-semi med skollaget.
Bra halva på denna dagen.
Nu ska jag slänga på mig kockmössan och baka lite mat till lördagen, så än är det inte slut på duktigheten.
Så ikväll någon gång kanske mitt liv är tillbaka på normal fart igen. Får vi hoppas.
detta är timmen vi har längtat efter
Efter ungefär 10 sekunder var jag tvungen att erkänna att jag bara missat en timme, och bara druckit typ två billiga öl på the lounge (är det release så är det).
så eftersom jag inte hade någon vettig ursäkt, inte för att bakfylla hade varit det, så var jag så illa tvungen att pallra mig till slöinge för vårt lilla träningsläger.
När jag kom hem igårkväll var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle vakna, jag tror inte jag har varit så trött sen jag kom hem från Magaluf. och DÅ VAR JAG TRÖTT!
i vilket fall avbokade jag taxi mamma som skulle ta mig till falkenbergs ip för fotboll imorse. jag kände att jag fått min dos av fotboll de tidigare 48 timmarna. Istället sov jag lite till, och lite till blev lite för många timmar så jag missade bussen. Istället fick jag köra bil,vilket var livsfarligt eftersom jag fortfarande sov nästan.
Sen flöt min dag på framför en dator med ett och samma worddokument öppet i 12 timmar. Jag tryckte nyss på spara, och mitt projektarbete är (om inte lotta är helt nitiskt) över. Den värsta biten iallafall.
Så innan datorn blir överhettad och jag avlider ska jag hoppa ner i sängen imorgon.
Ni får ursäkta, men det lär inte bli speciellt mycket skola imorgon.
